BabyLeona

De senaste dagarna har jag försökt tänka positivt i alla lägen! Är jag trött för att jag har fått gå upp flera gånger per natt för att amma tänker jag "det kommer en tid senare i livet då jag får sova så mycket jag vill", har vi alla fyra fått trängas i sängen och jag vaknar med huvudvärk och jag har ont i hela kroppen tänker jag "skönt att våra barn känner sig trygga hos oss och vill vara nära oss". Varje gång jag känner för att sucka och sura, vänder jag situationen till något positivt. Det är inte lätt att alltid tänka positivt, men jag mår så mycket bättre nu! Gladare mamma och fru innebär fridfullt och harmoniskt hem :-)

Deli är på en fotbollsmatch, båda barnen sover och jag har lite egentid. Jag tittar på mina barn och känner ett lyckarus sprida sig i hela kroppen! Jag är så stolt över mina barn och jag har ett otroligt lyckligt liv tillsammans med båda barnen och min man, jag har allt jag någonsin har kunnat drömma om ♥ Mina familj är det bästa jag har i livet och det mest dyrbara! Jag är så lycklig!

Jag har bestämt mig att jag ska bli bättre och vara snällare mot mig själv! På senare tid har jag lyckats sjunka i så negativa tankar att jag ganska ofta går runt och är bitter och olycklig. Oftast ältar jag gamla saker som gör att jag inte kan njuta nuet och framtiden. Min bitterhet och negativitet driver mina nära och kära bort från mig. Jag vill inte upplevas som jobbig att vara runt.

Jag har har glömt att nämna att för tre veckor sedan satte jag in pieringen igen, alltså fyra veckor efter förlossningen! Det gjorde inte lika ont som förra gången. Åh vad jag är nöjd med den, vill fortfarande ha den när jag är 70 år gammal haha. Jag visar inte magen eller så utan jag har den enbart för mig själv. Dagen efter att jag fyllde 18 gick jag och fixade navelpiercingen. Snart har jag alltså haft den i 10 år och jag älskar det lika mycket nu som då! Det får bli hur "omodernt" som helst, den kommer att få hänga kvar i många år till ändå!  ;-)

När någon frågar mig om jag vill ha ett barn till svarar jag, "Ja, om jag vet med all säkerhet att tredje barnet blir en flicka!". Brukar inte nyförlösta kvinnor svara blankt "Nej!"? Jag tycker att det är viktigt för en tjej att ha en syster när hon blir äldre, jag tror inte att killar har samma behov av en bror. Jag kanske har helt fel, men det är så jag upplever att det generellt ligger till. Det är bra som det är nu, en flicka och en pojke och jag vet inte vad det är med mig att jag inte kan släppa tanken vid att jag kanske vill ha ett barn till i framtiden! Deli har sagt klart och tydligt att han är nöjd och vill absolut inte ha fler barn, vilket jag respekterar fullt ut. Jag är också nöjd, men jag blir lite ledsen av tanken att jag aldrig kommer att uppleva det magiska att bära och föda ett barn igen! När Deli tog upp allt jobbigt som jag upplevde under graviditeten och förlossningen så insåg jag att det mest förnuftiga är att släppa tanken vid ett barn till. Det är ingen lätt resa och jag är välsignad som har fått uppleva det två gånger. Nångång måste vara sista gången! Jag är lycklig över att jag har två fina och friska barn med mannen jag älskar <3

Jag erkänner, jag är beroende av Facebook! Jag lovade att aldrig skaffa det, men när min mamma gjorde det så tyckte jag att ska mamma som är äldre ha Facebook så ska jag också! Jag började med facebook 2009 tror jag. Nu har jag facebook i mobilen och jag kollar stup i kvarten, inte för att jag behöver det, utan av vana och att det är så lättillgängligt!

Jag gillar när många "gillar" mina bilder/inlägg. Vem gör inte det egentligen, för att man lägger inte ut bilder om man inte vill att vänner ska gilla eller kommentera, eller hur? Jag la upp min gravidmage och jag fick så dålig respons, få kommentarer och få som "gillar"! Varför? Jag hade tänk att många skulle kommentera storleken, formen etc. Haha så patetisk jag låter, men jag kan inte hjälpa det :-) Själv kommenterar jag sällan, oftast gillar jag bara :-)

Enligt min statistik så kikar några in i min blogg varje dag, men man kan knappt tro att jag har några läsare för att ni lämnar aldrig en kommentar, gör det vetja :-)



Inte så många som "gillar" min gravidmage på fejjan!

PS: Jag har även Instagram i mobilen som jag är beroende av, kollar det lika ofta som Facebook... "Hej jag heter Lola och jag är beroende av sociala medier"! Finns det någon rehab för sånt??

Kampen mot kilona måste börja förr eller senare, men hur gör man, vart börjar man? Jag kanske är för bekväm men jag ser mig runtomkring ser alla mammor som ser ut som modeller med ett spädbarn under armen och då kan jag inte hjälpa att jag känner stor press på mig! Men jag fick barn för sex veckor sedan, jag kanske får lata mig lite till utan dåligt samvete?

Jag är så sjukt trött idag! Lionel har legat vid bröstet hela natten, han är väl törstig av värmen. Han äter korta stunder, men ofta. Idag ska Lionel, mamma, moster och jag till Thn. Svärmor har bjudit sina vänner och de vill träffa Lionel. Jag känner inte riktigt för det, men det får väl gå! Ikväll är Eurovision och jag hoppas att vi hinner hem i tid så att vi inte missar nått. Troligtvis missar vi halva men vi får se. Strax ska både Lionel och jag bada, men inte tillsammans :-)

Igår satt jag bara inne och det blev ingen rensning i paketrummet heller. Jag vet inte när vi kommer att ta tag i det...? Idag var vi ute på jakt efter tv bänk igen men hittade såklart återigen ingen som passar oss. Vi har begränsat oss mycket med  val av soffbord. Det ska vara vit matt färg, inte jättemodern stil men inte heller för gammaldags... vet själv inte vad det där mittimellan innebär faktiskt... jag vet när jag hittar det :-)

Idag är det två veckor sedan jag födde min älskade Lionel ♥ Kroppen håller sakta med säkert på att återställa sig. Den här gången mår jag bättre både fysiskt och psykiskt jämför med tiden efter första förlossningen. Amningen är ett problem även den här gången pga av bl.a överproduktion och smärta men jag kämpar för att inte ge upp. Det är inget jag njuter av, men jag försöker att ta en dag i taget och hoppas varje dag att jag slipper mjölkstockning. Humöret pendlar upp och ner men överlag känns tillvaron mycket lättare den här gången. En sak som är gemensam för båda graviditeterna är viktuppgången fram till förlossningen, 20 kg per graviditet!

Jag har inte mått så bra idag! Jag hade lite småvärkar i morse när jag vaknade vid 3-tiden men sedan avtog dem och jag började må illa. Jag gick in i rummet och la mig igen vid kl 7,30 och ungefär då vaknade Leona och Deli. De lät mig vila lite till men när klockan blev 10 och Deli kom in i rummet för att kolla till mig, kunde jag knappt öppna ögonen. Jag har sovit fram till kl 13 och jag känner mig fortfarande trött och sjuk! Deli tog Leona till Leos Lekland för att hon var uppe i varv och behövde leka av sig lite. Nu väntar jag på att de ska komma hem med mat till mig. Orkar inte laga något tyvärr. Nu blir det soffläge igen och förmodligen resten av dagen...

Jag blir så lättirriterad på Leona :( Allt hon gör stör mig och jag kan inte sluta skälla på henne för minsta lilla. Vid ett tillfälle idag skrämde jag henne för att jag skrek så högt på henne och då brast det för mig och jag började gråta! Varför är jag så hemsk???!!! Varför kan jag inte bara vara lugn och acceptera att hon är ett barn? Jag känner mig som världens sämsta mamma!! Usch jag mår inte alls bra idag, varken fysiskt eller psykiskt, jag vill bara gömma mig under täcket och sluta vara ett monster...

Fr.o.m igår eftermiddag t.o.m idag eftermiddag har jag inte gjort något annat än gråtit, surat och deppat! Jag har bara legat i sängen fram till nyligen. Tillslut var jag tvungen att komma upp och äta ett äpple! Jag har gråtit så mycket att jag inte fattar hur jag kan ha så mycket tårar över? Jag har legat utan kläder inatt för att det gör ont och det är obehagligt att ha kläder på mig överhuvudtaget. Allt spänner och drar och jag blir galen! Jag mår illa, molande värk, ont i ryggen och liggsår. Börjar nästan tvivla att jag kommer att föda så sent som den 16e April...

Måste börja med att gnälla: Aj jag har så ont i ländryggen och nedre delen av magen...Jag är helt slut i hela kroppen just nu!! Jag har gått alldeles för mycket idag.

Jag har varit hemma de finaste dagarna i veckan och just när jag beger mig ut så börjar det regna och blåsa, typiskt! Vi hade i alla fall mysigt och det var härligt att bara sitta där med min käre man :) Vi åt lunch på Spice 'n Rice och sedan gick vi och tog varsin stor kaka, kaffe och satt på uteserverigen på Café Viskan. Då började det regna och blåsa och Deli frös ihjäl. Själv tyckte jag att det var skönt med lite "svalkande vindar" för att jag är varm hela tiden haha. Det är obehagligt för mig när det är så varmt som det var igår, kring 20 grader. Då svettas jag som en gris. Tur att jag inte är höggravid på sommaren, måste vara riktigt jobbigt!

Jag var inne på försäkringskassa och väntade i 45 min för att få svaret "Din man kan inte lägga in något i systemet förrän barnet får ett personnummer"! Jahapp då vet man det...Vi får helt enkelt vänta tills sonen är född för att lägga in några dubbeldagar osv. Sedan gick jag in en sväng till H&M. Hittade ett svart smalt flätat bälte till migsjälv och jag köpte en liten söt mössa till lillkillen som jag har spanat in på nätet och några klämmor och halsband till Leona. Jag sprang in en snabbis till Kappahl och det fanns sååå otroligt fina bebiskläder, hade velat ha var enda en. Jag köpte inget idag men jag kommer definitivt att köpa där när han föds, för att de var så fina.


Den här mössan köpte jag till lillkillen på H&M:)

Leona tappar sina klämmor varje dag på dagis, helt otroligt! När jag frågar henne var hon har tappat klämman så  svarar hon "Jag har ingen aning" var enda gång och jag blir så sur! Jag vet inte om jag ska skylla på hormonerna eller att jag är så jäkla jobbig morsa...Nu har jag i alla fall köpt några söta klämmor som hon INTE får ha på dagis, bara när vi är hemma eller på besök hos någon under kontrollerade förhållanden hahaha.

Hon sover i vagnen (somnade påväg hem från dagis) men jag måste väcka henne så att hon somnar tidigre på kvällen istället, då vaknar hon piggare på morgonen.

Ha en fortsatt trevlig dag mina vänner,
Hugs

Jag har bara hållit mig inne de senaste dagarna men idag ska jag försöka komma ut en sväg. Jag och maken har bestämt att vi ska luncha tillsammans på någon uteservering för att det är så fint väder idag också. Snart vänder det säkert och det blir grått och regnigt mest hela tiden, så att man får passa på. Jag har varit så trött och orkeslös att jag inte har velat ta mig ut ur lägenheten. Jag är bara tvungen att gå ut lite när jag ska hämta Leona från dagis- thats it!

Idag mår jag illa och har kraftig huvudvärk! Jag är hungrig men orkar inte äta och jag behöver duscha med vågar inte hoppa in i badkaret själv. Det är en process att ta mig in och ut ur badkaret eftersom att jag är så stor och klumpig. Jag brukar oftast få hjälp av Deli.

Min första lediga dag spenderades mestadels i min varma sköna säng! Jag tog en rejäl sovmorgon och det var verkligen välbehövligt! Jag vaknade någongång mellan kl 4-5 inatt men låg kvar i sängen till kl 6,30 när Delis klocka ringde. Jag gick upp och hjälpte till med att göra iordning Leona för dagis och sedan när de gick satt jag litegrann framför datorn. Vid 9-tiden gick jag och la mig igen och somnade ganska snabbt. Jag sov till kl 13 :-) Hade nog sovit mer men jag tvingade mig upp ur sängen så att jag skulle vara pigg när det var dags att hämta Leona från dagis.

Idag är det min sista arbetsdag på banken för i år! Mina kollegor frågade mig igår "Vad ska du göra under din semester fram till bebisen är född?" och mitt svar var...VILA hela dagen lång!! Jag har längtat så mycket efter den här ledigheten för att min kropp skriker efter sömn och avkoppling! Jag måste försöka samla på mig krafter för att när förlossningen närmar sig och barnet föds så blir det inte så mycket sömn för min del.

Skottår inträffar var fjärde år och då får vi en extradag i kalendern, nämligen 29:e Februari. Jag tänkte häromdagen "hur såg mitt liv ut för fyra år sedan?" Om jag minns rätt så började jag på mitt nuvarande jobb, jag blev gravid med Leona och gifte mig i Oktober det året! Jag minns inte så mycket men när jag tänker efter så känns det ganska avlägset, men ändå inte. Det som är överväldigande är att jag inom loppet av fyra år har hunnit bli tvåbarnsmamma (snart i alla fall)!

Det ska bli intressant att se vad livet har att erbjuda de kommande fyra åren till nästa skottår :) Då är jag 32 år gammal, min lilla prinsessa blir sju år och lille prinsen fyra år, herregud vad stora barn jag har då haha...
Till dess ska jag försöka njuta av nuet, för att det kommer aldrig tillbaka!

Jag älskar citatet: "Livet är inte dagarna som passerar utan dagarna du minns!"

Heeeeeej!

De senaste dagarna har jag gått igenom nästan hela min blogg. Jag har läst var enda inlägg jag har skrivit sedan start och levde mig in i varje situation. I bloggen skrev jag hur jag mådde under tiden jag var gravid och efter att jag blev mamma, jag hade massor av löften om träning och hälsa som jag aldrig levde upp till (som jag fortfarande inte lever upp till),  viktnojan, vardagsysslorna, mammaledigheten med Leona med mera. Åååh vilka underbara minnen, jag blir nostalgisk på nått sätt. Jag hade nästan glömt hur jobbigt det var under graviditeten när jag mådde illa, kände att hela mitt liv var slut och jag skulle aldrig ha frihet mer och framförallt sömnproblemen. Jag hade fruktansvärda sömnproblem. Usch, hade nästan glömt bort det, för att så är det inte alls nu. Jag sover som en stock nästan varje natt. Jag kommer även ihåg första tiden med Leona efter förlossningen när allt kändes hemskt. Jag mådde fysiskt och psykiskt dåligt och det minns jag än idag. Jag brukar säga när nån frågar om graviditet och sånt att hela graviditeten allt vad det innebär med illamående, sömnproblem osv är inte ens i närheten jämförbart med hur hemskt det är efter förlossningen. Så var det i alla fall för mig, den värsta perioden. Men skönt att allt blev bra tillslut med facit i hand.

Just nu önskar jag att någon bara kunde viska i mitt öra och säga "Ta det lugnt, din framtid ser ljus ut"... Jag går runt med en olustig känsla i kroppen den senaste månaden. Jag vet inte vad det är men det är massor av oro som gnager i mig. Det känns som att något fattas fast jag har allt man kan önska sig, hälsa, familj, jobb, vänner...Jag vet inte men jag önskar att jag sitter och läser igenom min blogg nån gång i framtiden och läser just det här inlägget och tänker "allt löste sig tillslut", så som jag tänker på föregående inlägg jag har skrivit :) Allt blev bra, Lola fast du inte trodde det där och då :)

Många kramar från mig <3