BabyLeona

Innan jag var på ultraljud hände det ibland att jag ifrågasatte om jag verkligen var gravid? Kan jag verkligen lita på graviditetstestet? Det känndes så overkligt att jag skulle bli mamma och att jag bar på ett liv. Jag var ganska oförberedd för att jag blev gravid väldigt fort, vi var inte tvungna att "försöka" i flera månader! Magen var ganska platt då (inget jag kan skryta med nu) och naiva jag föreställde mig graviditet = stor mage direkt! Haha nu önskar jag att magen slutar växa ett tag för att det går för fort, jag hinner inte med!

Jag kommer ihåg hur spännande det var att "se" Lea för första gången! Jag fick tårar i ögonen när hon sprattlade för fullt i min mage. Då hade hon plats, nu är det lite trångt och nu känns sparkarna :-) Då var jag i vecka 16 så att hon var ganska liten! När vi var på UL vecka 26 igen för att se könet, då hade hon vuxit mycket vårt lilla hjärta ♥
Istället för sparkar, vinkade hon till oss den gången, man kunde se hennes fem fingrar! När barnmorskan sa att det var en flicka kom floder av glädjetårar, jag var sååå lycklig!

Nu längtar jag bara tills hon kommer till oss så att jag får hålla henne i mina armar, lukta på henne och älska henne i all evighet!

  
Här kan man se hela hennes ryggrad


Här har hon benen mot sin bröstkorg