BabyLeona

Igår var jag ute med mina syskon och mamma på torsdagskväll. Loreen uppträdde på stora torget och det var packat med människor! Det var kul att komma ut lite och få egentid men jag saknade mina sötnosar hemma.

Oh My God! Lionel sov fr ca kl 23-5, utan amning emellan! Han har inte sovit ordentligt i ett par dagar och behövde ta igen sömnen. Idag blir lillgrabben två månader gammal och det firar vi med en familjedag på Liseberg, ser så framemot det!

Lionel är jättesnäll, men sedan helgen har han visat en ny sida! Han kan bli riktigt arg och ledsen ibland! Då hjälper ingenting, inte ens amning som brukar rädda de flesta situationer! Jo, en sak vill han, att jag håller honom konstant! Jag blir så frustrerad ibland och idag fällde jag en tår när jag fick hålla honom i timmar så att han skulle förbli lugn. Jag är helt bunden! Åååh idag har jag tänkt tusen gånger på min "före barnen" tid och blir arg för att jag inte njöt mer av min ungdom och frihet! Deli säger att jag hade en rolig ungdom och njöt av den då, men jag borde ha njutit ännu mer! Jag vill bara komma bort nu och rensa hjärnan! Jag försöker tänka positivt och jag vet att det här inte vara för evigt, men ibland är det svårt! Jag vill bara skrika och springa ut! Men åter igen positiv positiv positiv, allt blir bra snart, han blir stor och sedan är allt glömt!

Lyssnar på Bryan Adams, Have you ever really loved a woman, och sjunger den för Lionel! Hoppas att han blir som sin pappa när han blir stor och visar stor respekt för kvinnor! Det är så viktigt för mig att lära min son att respektera kvinnor och lära min dotter att respektera sig själv och aldrig låta någon man trycka ner henne! Jag har aldrig blivit utsatt för det själv i mitt förhållande men har sett allt för många kvinnor där mannen inte visar någon respekt, är våldsam, förolämpar kvinnan osv. Det är det värsta jag vet och jag kan inte respektera en sån man oavsett vad han har för "ursäkt"...

Jag måste erkänna en sak! Jag är missnöjd med min kropp just nu (har jag någonsin varit nöjd förrensten?)! Det ser alltså inte bra ut, jag kan ljuga för mig själv hur mycket jag vill, men spegeln, vågen och klädstorleken säger sanningen! Jag har bara gått ner 10 kg sedan jag fick Lionel och det har redan gått två månader och inget mer har hänt!

Det är skrämmande hur intelligent Leona är!! Ja jag vet att alla tycker att ens barn är störst, bäst och vackrast, men nu håller jag inte på att skryta här utan säger som det faktiskt är! IPhone, surfplatta och tekniska prylar behärskar hon bättre än jag! Hon älskar den animerade filmen Mästerkatten i stövlar och hon brukar titta på den i sin surfplatta och dansar som de gör i filmen, helt underbart :-) Idag upptäckte Deli att hon har själv gått in och köpt ett spel med Mästerkatten i surfplattan! Hon sitter och spelar det nu!! Hur är det möjligt att kunna så mycket som treåring?? Hon kan alla spel i plattan, klarar banor, slår rekord, ja allt möjligt! För att inte tala om vilka ord och meningar hon kan säga! Jag blir nästan rädd, men samtidigt jättestolt över henne! Är allt detta normalt för en treåring kanske?

Igår, den 19de var min 28de födelsedag! Grattis till mig :) Min familj kom över till oss efter att de slutade jobba och hade med sig tårta och en present. Vi satt och pratade och skrattade och senare på kvällen kollade vi på fotbollsmatchen mellan Sverige-Frankrike och åt massor av chips, popcorn, frukt och drack coca-cola :) Jag tyckte att det blev en mysig Tisdagseftermiddag och jag blev så lycklig av att se hela familjen samlad och bara njöt av att vara tillsammans! På Lördag fortsätter vi fira min födelsedag med en tur till Liseberg! Mina syskon, mamma och vår lilla familj, alla tillsammans, åååh det kommer att bli så roligt!

Jag har mått så bra i själen sedan jag började tänka positivt! Även de mest påfrestande och jobbiga stunderna blir lättare att hantera när jag inte blir bitter och sur. Jag fokuserar på det som betyder mest för mig, min största och eviga lycka vilket är min underbara familj! Jag kan inte önska mig något mer! Hoppas att detta fortsätter och att jag kan finna mig själv igen för att jag har tyvärr tappat mig själv någonstans på vägen. Ibland känns det tungt, men jag vet att jag kan klara allt så länge jag är snäll mot mig själv!

De senaste dagarna har jag försökt tänka positivt i alla lägen! Är jag trött för att jag har fått gå upp flera gånger per natt för att amma tänker jag "det kommer en tid senare i livet då jag får sova så mycket jag vill", har vi alla fyra fått trängas i sängen och jag vaknar med huvudvärk och jag har ont i hela kroppen tänker jag "skönt att våra barn känner sig trygga hos oss och vill vara nära oss". Varje gång jag känner för att sucka och sura, vänder jag situationen till något positivt. Det är inte lätt att alltid tänka positivt, men jag mår så mycket bättre nu! Gladare mamma och fru innebär fridfullt och harmoniskt hem :-)

Deli är på en fotbollsmatch, båda barnen sover och jag har lite egentid. Jag tittar på mina barn och känner ett lyckarus sprida sig i hela kroppen! Jag är så stolt över mina barn och jag har ett otroligt lyckligt liv tillsammans med båda barnen och min man, jag har allt jag någonsin har kunnat drömma om ♥ Mina familj är det bästa jag har i livet och det mest dyrbara! Jag är så lycklig!

Jag har bestämt mig att jag ska bli bättre och vara snällare mot mig själv! På senare tid har jag lyckats sjunka i så negativa tankar att jag ganska ofta går runt och är bitter och olycklig. Oftast ältar jag gamla saker som gör att jag inte kan njuta nuet och framtiden. Min bitterhet och negativitet driver mina nära och kära bort från mig. Jag vill inte upplevas som jobbig att vara runt.

Jag har har glömt att nämna att för tre veckor sedan satte jag in pieringen igen, alltså fyra veckor efter förlossningen! Det gjorde inte lika ont som förra gången. Åh vad jag är nöjd med den, vill fortfarande ha den när jag är 70 år gammal haha. Jag visar inte magen eller så utan jag har den enbart för mig själv. Dagen efter att jag fyllde 18 gick jag och fixade navelpiercingen. Snart har jag alltså haft den i 10 år och jag älskar det lika mycket nu som då! Det får bli hur "omodernt" som helst, den kommer att få hänga kvar i många år till ändå!  ;-)

Åååh jag mår så dåligt och har en klump i magen! På lekplatsen för en halvtimme sen blev Leona riven av en hund från ögonvrån och ända ner till hela kinden! Hon kunde ha förlorat sitt öga! Rivmärket är precis i ögonvrån och jag är så rädd att ögat är skadat på nått sätt. Deli tycker inte att vi behöver åka in till akuten och enligt sjukvårdsupplysningen "verkar" det inte vara nån fara.

När någon frågar mig om jag vill ha ett barn till svarar jag, "Ja, om jag vet med all säkerhet att tredje barnet blir en flicka!". Brukar inte nyförlösta kvinnor svara blankt "Nej!"? Jag tycker att det är viktigt för en tjej att ha en syster när hon blir äldre, jag tror inte att killar har samma behov av en bror. Jag kanske har helt fel, men det är så jag upplever att det generellt ligger till. Det är bra som det är nu, en flicka och en pojke och jag vet inte vad det är med mig att jag inte kan släppa tanken vid att jag kanske vill ha ett barn till i framtiden! Deli har sagt klart och tydligt att han är nöjd och vill absolut inte ha fler barn, vilket jag respekterar fullt ut. Jag är också nöjd, men jag blir lite ledsen av tanken att jag aldrig kommer att uppleva det magiska att bära och föda ett barn igen! När Deli tog upp allt jobbigt som jag upplevde under graviditeten och förlossningen så insåg jag att det mest förnuftiga är att släppa tanken vid ett barn till. Det är ingen lätt resa och jag är välsignad som har fått uppleva det två gånger. Nångång måste vara sista gången! Jag är lycklig över att jag har två fina och friska barn med mannen jag älskar <3

Jag erkänner, jag är beroende av Facebook! Jag lovade att aldrig skaffa det, men när min mamma gjorde det så tyckte jag att ska mamma som är äldre ha Facebook så ska jag också! Jag började med facebook 2009 tror jag. Nu har jag facebook i mobilen och jag kollar stup i kvarten, inte för att jag behöver det, utan av vana och att det är så lättillgängligt!

Jag gillar när många "gillar" mina bilder/inlägg. Vem gör inte det egentligen, för att man lägger inte ut bilder om man inte vill att vänner ska gilla eller kommentera, eller hur? Jag la upp min gravidmage och jag fick så dålig respons, få kommentarer och få som "gillar"! Varför? Jag hade tänk att många skulle kommentera storleken, formen etc. Haha så patetisk jag låter, men jag kan inte hjälpa det :-) Själv kommenterar jag sällan, oftast gillar jag bara :-)

Enligt min statistik så kikar några in i min blogg varje dag, men man kan knappt tro att jag har några läsare för att ni lämnar aldrig en kommentar, gör det vetja :-)



Inte så många som "gillar" min gravidmage på fejjan!

PS: Jag har även Instagram i mobilen som jag är beroende av, kollar det lika ofta som Facebook... "Hej jag heter Lola och jag är beroende av sociala medier"! Finns det någon rehab för sånt??

Jag måste skriva ner förlossningsberättelse innan jag glömmer allt! Jag bad Deli att skriva ner lite stödord i sin mobil när vi var på förlossningen så att jag skulle kunna sammanställa allt sedan, men jag har inte tagit tag i det än! Nån dag så ska jag göra det, jag lovar mig själv :)

Igår satt jag och överförde bilder från systemkameran och digitalkameran till datorn. Jag gjorde även en egen mapp till Lionel där alla hans bilder finns nu. När jag var mammaledig med Leona tog jag jättemånga bilder med digitalkameran, med de flesta bilder på Lionel tar jag med min Iphone. Måste även överföra bilder därifrån till hans mapp, för att det har jag inte gjort än!

Jag hittade en bild som vi tog på förlossningen i väntan på eget rum. Värkarna var olidliga och jag ville bara få det gjort. Med CTG kurvan på bad jag Deli ta en sista magbild. Jag var ENORM! Jag känner mig jättesmal nu när jag ser hur stor jag var då haha.


Den 23/4 2012, dagen då Lionel föddes ♥

Klicka på bilden för att förstora!

Kampen mot kilona måste börja förr eller senare, men hur gör man, vart börjar man? Jag kanske är för bekväm men jag ser mig runtomkring ser alla mammor som ser ut som modeller med ett spädbarn under armen och då kan jag inte hjälpa att jag känner stor press på mig! Men jag fick barn för sex veckor sedan, jag kanske får lata mig lite till utan dåligt samvete?