BabyLeona

Igår hade min syster bal!
Hon såg jättevacker ut, som en Hollywoodstjärna!




Finas av dem alla!

Gissa om jag var mitt i hagelstormen? Vi var påväg hem från sjukhuset och jag visste inte hur jag skulle skydda Leona bäst, så att jag ställde mig under ett tak, hann inte gå tillbaka till sjukhuset nämligen! Det blåste till höger och vänster, men min lilla ängel sov så sött!

Det var första gången jag åkte buss med barnvagnen...det gick bra...Vi lyckades ta oss från punkt A till punkt B! Så nu är vi hemma och prinsessan gnäller, hon vill äta! Ska amma nu sen hoppas jag att hon somnar och att jag kan få sova lite också!

Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram

Jag hinner inte blogga förrän Leona sover! Om hon är vaken brukar hon vara gnällig för att hon vill känna att jag är nära, vill äta, byta blöja eller är trött...då förstår ni att bloggen inte prioriteras, för att jag har fullt upp!

Inatt var det katastrofalt! Hon vaknade kl 1,30 för att äta och sen när hon blev mätt så somnade hon inte utan hon var vaken till kl 5 eller mer...jag orkade inte mer, jag höll på att bli galen av trötthet! Jag ville inte väcka Deli, men hon grät emellanåt och jag blev mer och mer trött! Tillslut gick jag in i sovrummet och la henne mellan mig och Deli och både hon och jag somnade!!!!

Såhär såg det ut igår när jag försökte blogga.

Först somnde hon i bilbarnstolen och sen vaknade hon och då fick jag...


...hålla henne på skrivbordet med en hand

Som mamma räcker inte två händer! Ni får alltså ha överseende med stavfel ibland då jag numer ofta får skriva med en hand, för ena armen är Leonas :)

Vår flicka har blivit stor! Redan en månad gammal!


Leona några dagar gammal på BB


Leona för några minuter sen, en hel månad gammal!

Vi älskar dig över allt annat i världen!

Igår gick jag med barnvagn hemifrån till stan och sen vidare till Knalleland! Det tar 40 min enkelväg, sen gick jag såklart tillbaka också! Så att jag fick min dos av promenad för igår kan man säga! Jag hade på mig mina skor med kilklack och jag fick värsta blåsorna och nu gör det jätteont! Vill man vara fin får man lida pin! Jag skulle köpa ballerinaskorna som jag skrev om innan, men det var rulltrappor ner till den affärern och jag visste inte hur man tar sig ner så att jag struntade i att köpa dem! Måste ta barnvagnskörkort först, haha! Det är så svårt att köra barnvagn i början!

Gissa om jag blev förvånad, påväg hem såg jag ett av våra bröllopskort i ett skyltfönster! Det är den med gul ram som ni ser...

Jag hade mitt balkort i ett skyltfönster också för 100 år sen haha! Det var mitt i stan så att det var coolt att se det varje gång jag gick förbi! Tror dock inte många känner till att mitt kort var/är med i skyltfönster eftersom jag inte ser lika spacklad ut i verkligheten och jag brukar gå runt utan smink och bal/bröllopsklänning till vardags haha!





The real deal

Hon har vuxit mycket på så kort tid, både i längden och i bredden! Hon är så otroligt stark...det har hon varit sen dag ett, men hon är alldeles för liten egentligen för att både lyfta på huvudet och kunna stå på benen när jag håller i henne! Hon är otroligt klar och följsam också! Alla dessa meningar kräver utropstecken för att hon förvånar mig varje dag, att hon är så otroligt bäst på alla sätt!!!!!!

 

Mammas bästa flicka!
Älskar dig så mycket, mer o mer för varje sekund!

Jag längtar efter att få sova längre än 2-3h per gång! Jag fick kommentar av min syster om att jag skrev mycket om mitt sovande när jag var gravid och ledig, men oh ni anar inte hur mycket jag längtar efter de stunderna! Jag var ensam hemma och kunde bara sooooova hur länge jag ville! Vår lilla tjej bestämmer här! Vi sover när hon sover och hon har varit lite dålig på det idag. Jag trodde att jag skulle bli galen utan sömn! Jag ammade och ammade och vaggade och gjorde allt möjligt men ändå ville hon inte sova, hon är förresten fortfarande vaken i sin pappas famn. Deli var med henne i vardagsrummet ett tag och jag kunde vila lite, men jag är fortfarande jättetrött...

Det är tufft att vara småbarnsförälder! En positiv sak just nu är att jag tycker att jag mår bättre nu än för någon vecka sen, jag är i alla fall på bättringsvägar, inte lika nere och har inte lika ont överallt...
Livet har sina goda stunder!

Sov gott allihopa ♥

Hon brås på mamma...lika envis och otålig! Se bara hur irriterad hon blir när nappen åker av!

  

Min lilla flicka har ont i magen så att hon gråter väldigt mycket i perioder, speciellt på kvällen! Jag blir så ledsen för att när det kniper kan jag inte trösta henne på något sätt! Hon är så go min lilla sötnos!

Jag är inte den personen som läser böcker jämt och ständigt och snackar om det på fikarasterna m.m! Jag har alltid sagt att det fick räcka med alla högskoleböcker jag har fått läsa under min fyraåriga utbildning! Men när jag var ledig passade det bra med en bra bok i famnen och komma bort till en annan värld...eller för min del förbereda mig på den värld som väntade mig! Då läste jag mest om allt som hade med graviditet och barn att göra!

Jag läste två böcker parallellt! Den ena är en fantastiskt faktabok, så den kan läsas lite fram och tillbaka som man känner och vill! Det handlar om barnets utveckling i olika stader i livet! Den har helt underbara bilder!!

   

Den andra boken köpte jag till min man men jag läste den för att den är så rolig och lättsam! Jag tycker alla kvinnor borde köpa den här boken till sina män! Den förklarar verkligen kvinnans graviditet på ett bra sätt och författaren skriver boken ur mannens perspektiv, så att det är också kul för oss kvinnor att få läsa om saker ur mannens synvinkel!



Numer har jag inte tid att läsa!
Kram

Jag har fått en böld i bröstet efter att jag fick mjölkstockning, så att nu får jag gå på regelbunden behandling där de sticker in en stor nål i mitt bröst och drar ut vätska! Det är lika vidrigt som det låter! Jag äter även penicilin, 6 st per dag i 10 dagar! Om inte det hjälper så måste jag tyvärr sluta amma! Jag hatar att amma, men det är bra för Leona så att därför vill jag inte sluta! Jag började behandligen i Onsdags och idag hade jag min andra behandling, nästa är på Onsdag igen osv!

Förövrigt så lever jag fortfarande som en zombie i dimma! Jag försöker kommer in i rollen som mamma men än har jag inte fått några rutiner, utan jag ammar, byter blöja, äter, sover och gör allt efter Leonas schema, kan inte styra mitt liv på något sätt än! Jag har glömt hur det är att leva ett "normalt" liv där man äter, sover och gör saker för sig själv! Jag längtar efter att få sova 8h i sträck och det är något jag inte ens kunnat drömma om sen Lea kom till världen! Alla säger att det blir bättre och att jag snart kan sova, äta och leva ett ganska normalt liv :-) Jag väntar på när mitt "snart" kommer...

Ta hand om Er!
Kram

Jag lyckades ta ett foto när hon log!
Hon är så söt min sockervadd!!


Te don mami shuuuuumë!

Hon är min lilla gulliga champinjon! På den är bilden är hon bara några dagar gammal och har hon på sig ett grönt set med champinjoner på! Jag vill bara äta upp henne...mmm så gooo hon är!

Hon är mitt allt!

Jag tycker att hon passar fint i alla färger, men i brunt vill jag bara äta upp henne som en pepparkaka!

Se så sött hon sover!

Hon har börjat bli lite svår när det gäller att få henne att sova! För någon dag sedan räckte det med att bara amma, men  nu vill hon att jag ska sjunga och vagga lite lätt!

Kräsen liten tjej vi har!
Imorgon blir vår ängel två veckor gammal!

Pappas lilla flicka


Mammas lilla flicka

Nu har vår beställning kommit hem! Vi beställde barnvagnsskylt och nappar med Leonas namn på i Fredags!

 

Just nu krälade jag ur sängen till datorn för att uppdatera er om hur jag mår, och det är inga vackra nyheter precis! Jag har legat i sängen konstant och i förrigår höll jag nästan på att dö, hade 39,8 C i feber! Deli, mamma och syrran var här och deras röster ekade i mitt huvud, det kändes som att de var så avlägsna, mitt huvud bara dunkade och jag hade kraftig huvudvärk! De gjorde allt för att hjälpa mig, men det gick inte, jag trodde verkligen att jag skulle dö! Vi ringde BB och deras enda hjälp var "åk in till akuten!" Skojar de med mig? Jag kunde knappt röra mig ur fläcken och på toppen av allt var Leona så hungrig och grät!

Jag har ofantliga problem med amningen, eftersom Leona inte kan amma utan amningsnapp och vi har verkligen försökt tvinga henne att suga utan amningsnapp så är det ett helvete för mig! Jag kan inte amma utan amningsnapp och det tar död på mig! Jag tycker synd om vår dotter och jag lider verkligen, för att hon kan inte suga ut all mjölk och jag har överproduktion av mjölk! Jag har fått mjölkstockning, det innebär att brösten blir inflammerade! Mitt högra bröst har fått en flammig fläck och den är så röd, varm och öm! Jag håller på att brista!! Jag bröstpumpar och ammar men inget hjälper, det blir stenhårda och jag mår jättedåligt!

Jag har även problem men kraftiga eftervärkar, ont i ryggen, ont när jag ska gå på toa, helt utmattad och helt nere! Jag kan varken ligga, gå eller stå...Hela min kropp har lagt av och det värsta är att jag kan inte bara lägga mig ner och ge upp för att min dotter är så beroende av mig, hon behöver mig för att överleva! Jag får en kraft att ta hand om henne när jag ser henne ligga där helt hjälplös, men allt känns så påtvingat, jag har inte kunnat njuta av henne till 100% utan några som helst komplikationer! Jag har inte satt min fot utanför dörren, eller jo en gång när jag tog mig från sjukhusentren till bilen och en gång till mamma! Thats it! Jag orkar inte röra mig ur sängen! Jag fick panik av att alla Leas kläder som hon har fått i present av folk bara låg överallt så att istället för att sova när hon sov gick jag upp och la in allt på plats igår! Jag har fått otroligt mycket hjälp av min familj, men ändå känner jag mig helt ensam i det här!

Jag blir irriterad på frågorna "hur många gånger har Leona ammat inatt, har du bytt henne, har hon sovit. har hon ätit utan amningsnapp, har hon si, har hon så..."...Jag grät så mycket idag, för att jag känner mig som en robot, jag ska amma, byta blöja, ta hand om henne och jag behöver också höra "hur många gånger har du ätit, har du hunnit ta en dusch, har du ont, har du sovit..."...Ja, jag överdriver nu för att egentligen bryr sig alla om mig, de ringer, de smsar, de besöker mig, de hjälper mig att byta om henne, bada henne, men ändå känner jag mig så nere och så så så så så ensam! Tro mig allihopa, jag ta hand om mig lilla dotter, även om det är med de sista krafterna i min utmattade kropp!

Ni som har följt min blogg vet att jag aldrig har tyckt att det har varit specellt kul att vara gravid, men inget slår perioden efter förlossningen! Graviditeten i nio månader med illamående, trötthet, otymplighet, hemska värkar och en fölossning ihop har inte varit lika tufft som det är nu...det är är det värsta perioden i en graviditet...när man egentligen ska njuta av sitt lilla mirakel...det är så orättvist!!

Tack allihopa för era fina kommentarer och jag har som ni förstår inte riktigt orken att svara privat på var och en av dem, men ni ska veta att jag uppskattar dem verkligen!

Ta hand om er!
Kram

Den 26/4 tog jag värktabletten och sömntabletten som jag hämtade ut på förlossningsavdelningen och la mig! Lyckades somna ganska omgående och värkarna var under kontroll.

Den 27/4 vaknade jag kl 1,30 på natten av en värk och gick upp för att gå på toa. Gick tillbaka och la mig men värkarna var så jobbiga att jag inte kunde slappna av. Bestämde mig för att gå ut ur sovrummet och lägga mig i vardagsrummet. Ville nämligen inte störa Deli. Jag hade nästintill beordrat honom att gå till jobbet på Måndag och fast han inte riktigt kände sig bekväm så accepterade han min önskan. Jag var säker på att jag omöjligen skulle öppna mig förrän det var dags för igångsättning. När det skulle äga rum skulle jag tala med min barnmorska om på vår träff 28/4, så var planen!!

Hursomhelst så gick jag ut till vardagsrummet och började känna ganska kraftiga värkar och jag kunde varken sitta eller stå, men det var ändå mer behagligt att gå runt i lägenheten. Jag började plocka in disk i diskmaskinen för att hålla mig sysselsatt och under hela tiden ökade värkarna mer och mer, men jag bet ihop! Satte på datorn och ville skriva ett inlägg om hur jag mådde, men blogg.se fungerade inte och jag blev så himla irriterad!! Jag gick in på varktimer.se och började klocka värkarna! Det var ca 4-6 minuter mellan varje värk som höll i 45-60 sekunder och varje värk gjorde bara mer och mer ont! Tillslut orkade jag inte ens klocka värkarna så jag gick och la mig på soffan och bara spände mig för smärtan bara ökade! Kl 6 kunde jag inte längre bita ihop och började skrika och gråta av smärta. Då vaknade Deli och jag sa till honom "du går ingenstans idag, jag står inte ut med smärtan mer!!" . Självklart ringde Deli till förlossningen och meddelade att vi kommer in! Under tiden var jag på toa och grät hejdlöst av smärta. Samtidigt där gick vattnet men inte som på filmer, när det forsar ut vatten, haha.

När vi kom till förlossningen kl 6,30 kopplade de på CTG:n och jag skrek och grät som en galning för att det gjorde så ont av värkarna. Jag spände mig och kunde knappt andas och de konstaterade att jag fortfarande bara var öppen 3 cm (hade fått samma besked dagen innan)! Deli blev stressad av mitt skrik och gråt och försökte tala om för mig att jag minsann var tvungen att andas och då blev jag så arg på honom! Jag sa bitskt "kan du ta det lugnt, jag kan inte andas!", stackarn som bara försökte "hjälpa till". 

Bad Deli ta kort på en sista "magbild"! Här hade jag mina hemska värkar och väntade på ett förlossningsrum!

Kl 8 fick vi ett förlossningsrum eftersom de såg på CTG:n hur mina värkar ökade! Jag fick börja med att bada i badkar och där började jag äntligen lära mig andas rätt genom värkarna. Det började bli jobbigare och jobbigare för varje värk och ca kl 9,30 fick jag även prova lustgas samtidigt som jag badade! Först tyckte jag inte om den men även där gäller regeln "övning ger färdighet". När jag väl hade greppat hur man använder den, älskade jag den! Jag badade till kl 10 och därefter förflyttades jag till sängen med lustgas. Under badet hade jag öppnat mig till 4 cm! Värkarna blev mer och mer hemska och tillslut orkade jag inte ens ta mig genom dem med bara lustgas, så att jag bad om ryggmärgsbedövning EDA! Jag måste tillägga att sen badet varken skrek eller grät jag en enda gång under värkarbetet! Jag var jättelugn att till och med barnmorskan, narkosläkaren och Deli var förvånade över hur väl jag klarade smärtan!

Lärde mig behärska lustgasen! Blev så yr av den och alla röster kändes avlägsna...

Kl 12,30 kom narkosläkaren och gav mig sprutorna! Efter 10-15 min började jag bara känna tryck mot ändtarmarna men inga direkta värkar! Det var så otroligt skönt att slippa smärtan!! Jag blev tappad på urin och blodtrycket mättes! TUR att det mättes direkt efteråt och inte innan för då hade jag inte fått sprutorna, för att jag hade redan hunnit öppna mig 9 cm UTAN sprutorna! Kl 1330 hade jag redan öppnat mig 10 cm, men barnet hade inte sjunkit ner helt, så att jag fick sitta i en gungstol så att hon skulle sjunka ner i bäckenet!

I väntan på att hon skulle sjunka ner i bäckenet...

Det var mysigt i gungstolen, men trycket i ändtarmen avtog och jag bara satt och väntade tills krystvärkarna skulle sätta igång. Under tiden satt jag och skrev den här förlossningsberättelsen för hand för att inte glömma något i efterhand :-) Tänkte att jag bara renskriver den när jag kommer hem och alla ni får läsa om min förlossning i bloggen.

Håller mig sysselsatt :-)

Deli satt brevid mig och lyssnade på musik via sin mobil (flight mode) och spelade något spel. Stackarn hade säkert tråkigt att bara sitta och vänta hela tiden. Han lyssnade verkligen på mina önskemål och var ett jättebra stöd under hela förlossningen! Det är skönt att jag inte behövde vara ensam i det hela! Jag är lyckligt lottad som har en sådan man!

Min underbare man

Just i denna stund är klockan 15,30 och krystvärkarna har inte börjat än! Jag fortsätter skriva det här brevet efter att allt är klart och barnet ligger i mina armar. Nu ska jag sitta i gungstolen och hoppas att krystvärkarna startar snart...

Kl 1615 fick jag gå upp och röra mig för att barnet skulle falla ner till bäckenet lite mer och en "kant" i livmodern skulle mjukna! Jag vaggade fram och tillbaka som i dans, haha! Kl 1645 fick jag värkstimulerande dropp så att krystarbetet skulle sätta igång! Kände hur barnet började falla mer och mer och tänjde livmoderntappen. Snart skulle hon komma till oss och ni kan inte ana hur nervös jag blev! Jag var så rädd att jag inte skulle klara av att trycka ut henne!

Yo yo, what's up?

Kl 18 kom började värkstimulerande dropp att verka och jag började känna liiiite tryck neråt! Eftersom jag var så bra bedövad av sprutorna kände jag inte alls någon smärta och inga direkta krystvärkar, fast apparaten visade annat! De ökade dosen mer och mer och kl 19,30 bad barnmorskan mig att vända mig på rygg! Jag kände inga krystvärkar men jag krystade allt jag kunde och kl 19,42 slängdes min lilla dotter på min mage och jag kunde inte fatta att det var över! Nu låg hon där, vår lilla Leona som vi hade längtat så mycket efter!! Jag var så otroligt stolt över mig själv!!! Jag är sån stark kvinna!!

Nu är jag mamma!!