Förlossningsberättelse
Den 27/4 vaknade jag kl 1,30 på natten av en värk och gick upp för att gå på toa. Gick tillbaka och la mig men värkarna var så jobbiga att jag inte kunde slappna av. Bestämde mig för att gå ut ur sovrummet och lägga mig i vardagsrummet. Ville nämligen inte störa Deli. Jag hade nästintill beordrat honom att gå till jobbet på Måndag och fast han inte riktigt kände sig bekväm så accepterade han min önskan. Jag var säker på att jag omöjligen skulle öppna mig förrän det var dags för igångsättning. När det skulle äga rum skulle jag tala med min barnmorska om på vår träff 28/4, så var planen!!
Hursomhelst så gick jag ut till vardagsrummet och började känna ganska kraftiga värkar och jag kunde varken sitta eller stå, men det var ändå mer behagligt att gå runt i lägenheten. Jag började plocka in disk i diskmaskinen för att hålla mig sysselsatt och under hela tiden ökade värkarna mer och mer, men jag bet ihop! Satte på datorn och ville skriva ett inlägg om hur jag mådde, men blogg.se fungerade inte och jag blev så himla irriterad!! Jag gick in på varktimer.se och började klocka värkarna! Det var ca 4-6 minuter mellan varje värk som höll i 45-60 sekunder och varje värk gjorde bara mer och mer ont! Tillslut orkade jag inte ens klocka värkarna så jag gick och la mig på soffan och bara spände mig för smärtan bara ökade! Kl 6 kunde jag inte längre bita ihop och började skrika och gråta av smärta. Då vaknade Deli och jag sa till honom "du går ingenstans idag, jag står inte ut med smärtan mer!!" . Självklart ringde Deli till förlossningen och meddelade att vi kommer in! Under tiden var jag på toa och grät hejdlöst av smärta. Samtidigt där gick vattnet men inte som på filmer, när det forsar ut vatten, haha.
När vi kom till förlossningen kl 6,30 kopplade de på CTG:n och jag skrek och grät som en galning för att det gjorde så ont av värkarna. Jag spände mig och kunde knappt andas och de konstaterade att jag fortfarande bara var öppen 3 cm (hade fått samma besked dagen innan)! Deli blev stressad av mitt skrik och gråt och försökte tala om för mig att jag minsann var tvungen att andas och då blev jag så arg på honom! Jag sa bitskt "kan du ta det lugnt, jag kan inte andas!", stackarn som bara försökte "hjälpa till".
Bad Deli ta kort på en sista "magbild"! Här hade jag mina hemska värkar och väntade på ett förlossningsrum!
Kl 8 fick vi ett förlossningsrum eftersom de såg på CTG:n hur mina värkar ökade! Jag fick börja med att bada i badkar och där började jag äntligen lära mig andas rätt genom värkarna. Det började bli jobbigare och jobbigare för varje värk och ca kl 9,30 fick jag även prova lustgas samtidigt som jag badade! Först tyckte jag inte om den men även där gäller regeln "övning ger färdighet". När jag väl hade greppat hur man använder den, älskade jag den! Jag badade till kl 10 och därefter förflyttades jag till sängen med lustgas. Under badet hade jag öppnat mig till 4 cm! Värkarna blev mer och mer hemska och tillslut orkade jag inte ens ta mig genom dem med bara lustgas, så att jag bad om ryggmärgsbedövning EDA! Jag måste tillägga att sen badet varken skrek eller grät jag en enda gång under värkarbetet! Jag var jättelugn att till och med barnmorskan, narkosläkaren och Deli var förvånade över hur väl jag klarade smärtan!
Lärde mig behärska lustgasen! Blev så yr av den och alla röster kändes avlägsna...
Kl 12,30 kom narkosläkaren och gav mig sprutorna! Efter 10-15 min började jag bara känna tryck mot ändtarmarna men inga direkta värkar! Det var så otroligt skönt att slippa smärtan!! Jag blev tappad på urin och blodtrycket mättes! TUR att det mättes direkt efteråt och inte innan för då hade jag inte fått sprutorna, för att jag hade redan hunnit öppna mig 9 cm UTAN sprutorna! Kl 1330 hade jag redan öppnat mig 10 cm, men barnet hade inte sjunkit ner helt, så att jag fick sitta i en gungstol så att hon skulle sjunka ner i bäckenet!
I väntan på att hon skulle sjunka ner i bäckenet...
Det var mysigt i gungstolen, men trycket i ändtarmen avtog och jag bara satt och väntade tills krystvärkarna skulle sätta igång. Under tiden satt jag och skrev den här förlossningsberättelsen för hand för att inte glömma något i efterhand :-) Tänkte att jag bara renskriver den när jag kommer hem och alla ni får läsa om min förlossning i bloggen.
Håller mig sysselsatt :-)
Deli satt brevid mig och lyssnade på musik via sin mobil (flight mode) och spelade något spel. Stackarn hade säkert tråkigt att bara sitta och vänta hela tiden. Han lyssnade verkligen på mina önskemål och var ett jättebra stöd under hela förlossningen! Det är skönt att jag inte behövde vara ensam i det hela! Jag är lyckligt lottad som har en sådan man!
Min underbare man
Just i denna stund är klockan 15,30 och krystvärkarna har inte börjat än! Jag fortsätter skriva det här brevet efter att allt är klart och barnet ligger i mina armar. Nu ska jag sitta i gungstolen och hoppas att krystvärkarna startar snart...
Kl 1615 fick jag gå upp och röra mig för att barnet skulle falla ner till bäckenet lite mer och en "kant" i livmodern skulle mjukna! Jag vaggade fram och tillbaka som i dans, haha! Kl 1645 fick jag värkstimulerande dropp så att krystarbetet skulle sätta igång! Kände hur barnet började falla mer och mer och tänjde livmoderntappen. Snart skulle hon komma till oss och ni kan inte ana hur nervös jag blev! Jag var så rädd att jag inte skulle klara av att trycka ut henne!
Yo yo, what's up?
Kl 18 kom började värkstimulerande dropp att verka och jag började känna liiiite tryck neråt! Eftersom jag var så bra bedövad av sprutorna kände jag inte alls någon smärta och inga direkta krystvärkar, fast apparaten visade annat! De ökade dosen mer och mer och kl 19,30 bad barnmorskan mig att vända mig på rygg! Jag kände inga krystvärkar men jag krystade allt jag kunde och kl 19,42 slängdes min lilla dotter på min mage och jag kunde inte fatta att det var över! Nu låg hon där, vår lilla Leona som vi hade längtat så mycket efter!! Jag var så otroligt stolt över mig själv!!! Jag är sån stark kvinna!!
Nu är jag mamma!!
Tack min syster att du tog dig tiden för att skriva ner allt detta. Det var roligt att läsa hur allt gick till. Som jag har sagt innan ser jag upp till dig ÄNNU mer (är det möjligt att det kan bli mer hehe), stålkvinnan :D TDS!
Stort grattis Lola! Ser fram emot en fika tillsammans med våra döttrar när Leona blivit lite större! Kramar från Sandra
Fan va grym du är gumman! Jag längtar verkligen INTE till en förlossning! Men skönt att det sista gick snabbt och allt utan komplikationer. Pusss
GRATTTIIISSS:D
oh Duktig du har varit! Beundrar dig för det. hoppas att det går lika bra för mig när min tid kommer ! :):)
kram Arjeta
Vad roligt att läsa om din förlossning, vad skönt att allt gick bra =)Ser fram emot att se nya familjemedlemmen Leona, kom förbi mig i stan om du e ute och promenerar. Nu e du Mamma hehe puss
Visst är det underbart att efter en sån oootroligt låååång tid få det vackraste på sin mage? skulle föda 100 barn om jag bara slapp vara gravid i nio månader, må illa och allt som ingår!! hahaha Men känslan är obeskrivlig!!! tänker ofta på det faktiskt. vilken kärlek som föds när man ser sitt barn för första gången. man fattar inte att man kan älska nån sååå himla mycket! ni kommer få se, för varje framsteg hon tar kommer kärleken till henne bara bli större och större!! det kan man inte tro.... gud vad härligt med barn... man kan bli sååå förbannad på dom i bland, men sen när man ser dom sova så sött så ångrar man sig.... haha ni kommer få se som sagt! Lycka till! finns här om ni undrar över något.
puss och kram
Vilken underbar berättelse! Jag satt nervöst och läste och till slut gick det gick det ju som en dans :-). Såå roligt, är så glad för er skull! KRAM
grattis lola!! det var kul att läsa din förlossningsberättelse, vad bra att allt gick fint. leona är en riktig söt plutt på korten :)
