Nostalgi
De senaste dagarna har jag gått igenom nästan hela min blogg. Jag har läst var enda inlägg jag har skrivit sedan start och levde mig in i varje situation. I bloggen skrev jag hur jag mådde under tiden jag var gravid och efter att jag blev mamma, jag hade massor av löften om träning och hälsa som jag aldrig levde upp till (som jag fortfarande inte lever upp till), viktnojan, vardagsysslorna, mammaledigheten med Leona med mera. Åååh vilka underbara minnen, jag blir nostalgisk på nått sätt. Jag hade nästan glömt hur jobbigt det var under graviditeten när jag mådde illa, kände att hela mitt liv var slut och jag skulle aldrig ha frihet mer och framförallt sömnproblemen. Jag hade fruktansvärda sömnproblem. Usch, hade nästan glömt bort det, för att så är det inte alls nu. Jag sover som en stock nästan varje natt. Jag kommer även ihåg första tiden med Leona efter förlossningen när allt kändes hemskt. Jag mådde fysiskt och psykiskt dåligt och det minns jag än idag. Jag brukar säga när nån frågar om graviditet och sånt att hela graviditeten allt vad det innebär med illamående, sömnproblem osv är inte ens i närheten jämförbart med hur hemskt det är efter förlossningen. Så var det i alla fall för mig, den värsta perioden. Men skönt att allt blev bra tillslut med facit i hand.
Just nu önskar jag att någon bara kunde viska i mitt öra och säga "Ta det lugnt, din framtid ser ljus ut"... Jag går runt med en olustig känsla i kroppen den senaste månaden. Jag vet inte vad det är men det är massor av oro som gnager i mig. Det känns som att något fattas fast jag har allt man kan önska sig, hälsa, familj, jobb, vänner...Jag vet inte men jag önskar att jag sitter och läser igenom min blogg nån gång i framtiden och läser just det här inlägget och tänker "allt löste sig tillslut", så som jag tänker på föregående inlägg jag har skrivit :) Allt blev bra, Lola fast du inte trodde det där och då :)
Många kramar från mig <3
Just nu önskar jag att någon bara kunde viska i mitt öra och säga "Ta det lugnt, din framtid ser ljus ut"... Jag går runt med en olustig känsla i kroppen den senaste månaden. Jag vet inte vad det är men det är massor av oro som gnager i mig. Det känns som att något fattas fast jag har allt man kan önska sig, hälsa, familj, jobb, vänner...Jag vet inte men jag önskar att jag sitter och läser igenom min blogg nån gång i framtiden och läser just det här inlägget och tänker "allt löste sig tillslut", så som jag tänker på föregående inlägg jag har skrivit :) Allt blev bra, Lola fast du inte trodde det där och då :)
Många kramar från mig <3
