BabyLeona

Jag längtar så mycket tills hon kommer men samtidigt stannar jag upp och tänker "nej kom inte än för att jag är inte redo på vad som väntar, hur livet kommer att ändras helt och hållet och jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer att förändras för att det är obeskrivligt enligt alla nyblivna föräldrar"!

Jag kände mig så egoistisk igår, jag var inte villig att bli av med något som var mitt, det kändes som att hela mitt liv var borta, jag skulle bli av med alla mina saker för att någon annan ska komma in i mitt hem och allt ska vara på hennes villkor, bara hon är nöjd! Jag satt på kanten av sängen och grät över vad som väntar mig... men sen kom en våg inom mig och jag kände sån otrolig skam för att jag tänkte så! Jag tog och slängde allt som var mitt, jag ville inte ens se en enda sak som tillhör mig, jag ville bara bli av med allt! Självklart ska hon ha det bästa, självklart ska vi göra plats åt henne i vårt hem, Leonas hem!

Jag har sådan berg och dalbana av känslor, det är blandat med längtan och rädsla inför framtiden! Nu när det är mindre än en månad kvar kan jag inte tänka på något annat!

Nu börjar nedräkning av dagar...det är inte månader längre...jag kan inte fatta det själv!