Början på vår kärleksresa
En av mina läsare har efterfråga ett inlägg om hur jag och min man träffades och jag har lovat att skriva om det men det har dröjt ett bra tag...så här kommer det...
Det var den 1:a April 2000, jag var 15 år gammal och Deli 18 år...
Vi träffades på en albansk fest av ren slump. Jag fick verkligen böna och be mamma för att få gå på den festen i Trollhättan. Mamma tyckte att jag var för ung för sådana fester men tillslut gav hon med sig. Jag kände Delis bror sen ett år tillbaka och det hela började på dansgolvet. Jag stod upp på scen och dansade som vanligt (har alltid gillat att synas och höras, stå i centrum). Jag dansade och skötte mitt när Deli och hans bror kom fram till scenen för att hälsa. Jag blev presenterad och det var inget mer med det...jag fortsatte att dansa...
Efter en liten stund kom Deli fram till mig och började dansa bredvid mig och hans första kommentar var att jag inte dansar fint....öööööh det var inte snällt så att jag sa till honom "aha visa mig hur man dansar då"...så vi började dansa bredvid varann ett litet tag. Sen sa Deli att det var så hög musik på dansgolvet och han undrade om vi kunde gå till ett lugnare ställe och prata. Javisst sa jag och vi gick och satte oss mitt i foajén där all folk gick fram och tillbaka. Det första Deli frågade mig var om jag hade pojkvän eller storebror (två viktiga frågor om man ska våga prata med en albansk tjej haha). Jag svarade Nej och då kände han sig mer bekväm att börja starta en konversation med mig. Vi pratade o pratade o pratade om allt mellan himmel och jord! Sen gick vi ut till regnet och började sjunga och kramas och hade allmänt mysigt. Sen var det dags för mig att åka tillbaka till Borås och vi bytte nr och email. Så vi fortsatte ha kontakt den vägen i en hel vecka innan vi träffades igen. När jag kom till Thn så gick vi till bryggan och bara satt o pratade och det förekom en kyss här och var hehe...då insåg vi att vi var ett par :) Vi var så unga och förälskade.
Ja, vi har som alla andra par haft upp och nedgångar men av någon anledning så har vi alltid varit starka och kärleken har övervunnit allt! Här står vi nio och ett halvt år senare, älskar varann mer än någonsin och har ett kärleksbarn tillsammans. Det känns som att vår kärlek växer sig starkare med åren och ingenting kan krossa oss bara göra oss starkare!
Jag älskar dig min man
Det var den 1:a April 2000, jag var 15 år gammal och Deli 18 år...
Vi träffades på en albansk fest av ren slump. Jag fick verkligen böna och be mamma för att få gå på den festen i Trollhättan. Mamma tyckte att jag var för ung för sådana fester men tillslut gav hon med sig. Jag kände Delis bror sen ett år tillbaka och det hela började på dansgolvet. Jag stod upp på scen och dansade som vanligt (har alltid gillat att synas och höras, stå i centrum). Jag dansade och skötte mitt när Deli och hans bror kom fram till scenen för att hälsa. Jag blev presenterad och det var inget mer med det...jag fortsatte att dansa...
Efter en liten stund kom Deli fram till mig och började dansa bredvid mig och hans första kommentar var att jag inte dansar fint....öööööh det var inte snällt så att jag sa till honom "aha visa mig hur man dansar då"...så vi började dansa bredvid varann ett litet tag. Sen sa Deli att det var så hög musik på dansgolvet och han undrade om vi kunde gå till ett lugnare ställe och prata. Javisst sa jag och vi gick och satte oss mitt i foajén där all folk gick fram och tillbaka. Det första Deli frågade mig var om jag hade pojkvän eller storebror (två viktiga frågor om man ska våga prata med en albansk tjej haha). Jag svarade Nej och då kände han sig mer bekväm att börja starta en konversation med mig. Vi pratade o pratade o pratade om allt mellan himmel och jord! Sen gick vi ut till regnet och började sjunga och kramas och hade allmänt mysigt. Sen var det dags för mig att åka tillbaka till Borås och vi bytte nr och email. Så vi fortsatte ha kontakt den vägen i en hel vecka innan vi träffades igen. När jag kom till Thn så gick vi till bryggan och bara satt o pratade och det förekom en kyss här och var hehe...då insåg vi att vi var ett par :) Vi var så unga och förälskade.
Ja, vi har som alla andra par haft upp och nedgångar men av någon anledning så har vi alltid varit starka och kärleken har övervunnit allt! Här står vi nio och ett halvt år senare, älskar varann mer än någonsin och har ett kärleksbarn tillsammans. Det känns som att vår kärlek växer sig starkare med åren och ingenting kan krossa oss bara göra oss starkare!
Jag älskar dig min man
Kommentarer
Postat av: Hallonmamma ensamstående mamma
åååh min store tid så fint!
Postat av: Anonym
ja det är jag :)
Postat av: sara
tack så mkt :)
Postat av: gime
ohh så fint:)
Trackback
