Tala är silver, tiga är GULD
Har inte haft nått speciellt att skriva så att därför har jag varit frånvarande. Jag har bara suttit hemma och inte gjort nått speciellt. I förrigår hade jag en väninna på besök och det var trevligt att umgås lite. Jag drog i och försig ner stämningen en aning med mina "problem" men vad gör man?
Vad mina problem är? Jo, jag har fortfarande inte fått svar från läkaren (hon ska ringa mig senare idag efter påtryckningar från min sida, har ringt vårdcentralen ett par gånger den här veckan) och jag börjar känna mig sämre. Jag är trött, irriterad och nedstämd. Jag lägger all mitt hopp på att vitaminerna ska hjälpa mot alla "besvär". Jag har fått höra ett antal gånger "men varför går du inte till apoteket och köper b12 vitaminer?". Det är för att de jag ska ha är receptbelagda och starkare än de som går att köpa på apoteket. Min kropp behöver en mycket högre dos än vanligt för att jag ska få i mig lika mycket som andra får via sin kost.
Ibland känns det jobbigt att förklara för andra för de flesta förstår inte hur ett vitaminbrist kan orsaka så stora problem. Ibland känns det så skönt när jag inte behöver förklara så mycket. Jag behövde bara nämna b12 för en väninna och hon visste precis vad jag pratade om. Inte för att hon har haft det själv utan för att hon är utbildad inom kost och visste precis hur det påverkar kroppen.
Jag är sån känslomänniska och behöver prata ut. Jag är mer en lyssnare än en pratare, men ibland känns det bra om nån annan agerar lyssnare. Jag pratar, blir frustrerad, sänker ner mig, lyfter upp mig och jag behöver varken råd eller tips, bara nån som sitter där och lyssnar. Det är allt jag behöver!
