BabyLeona

Jag var som vanligt stressad på morgonen! Jag skulle till tandläkaren kl 7,45 för att ta tandavtryck eftersom jag ska få en bettskena. Deli var hemma med barnen och jag skulle åka bil för att hinna snabbt tillbaka hem. Jag var redan sen, klockan var 7,45 när jag satte mig i bilen. Jag tog med mamma för att hon jobbar i stan. Jag var tvungen att sen skynda mig hem för att Deli skulle på ett möte kl 8,30, så med andra ord kännde jag bara stress i kroppen!

 

I en korsning som är hemsk, det kommer bilar åt alla möjliga håll och alla tror att de har företräde höll en olycka på att hända! Jag såg en lucka och skulle precis svänga åt höger för att skynda mig till stan och jag missade en cyklist som kom snabbt. Jag tittade inte alls åt höger utan bara koncentrerade mig på att hitta en lucka och köra vidare. Mamma skrek till och jag bara tryckte på bromsen allt jag hade! Han väjade undan och ramlade nästan av sin cykel! Han höll på att svära nått åt mig och då när han mötte min blick så såg jag att det var en fd kollega jag höll på att köra på! Han nickade lite och cyklade vidre och jag hittade min jälva lucka och körde också vidare! 

 

Ingen skada skedd men jag blev skärrad, skämdes otroligt mycket och jag kom ändå försent till tandläkaren som var smått irriterad! Att stressa för inget gott med sig! Tur att inget hände men jag har en obehaglig känsla i kroppen nu. När jag kom hem fick Deli köra bilen till jobbet och jag körde tillbaka. Det var inte lika mycket trafik då och jag försökte var superförsiktig för att jag hade båda barnen i bilen.

 

Jag har sedan olyckan jag var med i 2004 (höll på att gå riktigt illa för mig på motorvägen på annandag jul) varit jätterädd att köra bil. Jag kör aldrig om någon, jag undviker att köra bil så gott det går och jag är alltid osäker bakom ratten! Det värsta jag vet är att ha barnen med i bilen för att då blir jag ännu mer stressad, rädd, orolig och osäker! Att köra bil är bland det värsta jag vet!

 

Jag mailade fd kollegan och bad om ursäkt, det är det minsta jag kan göra för att jag som bilist måste alltid ha 1000 par ögon när jag sitter bakom ratten, oavsätt vad!

 

Jag hoppas på att denna dag blir bra ändå. Jag lämnade Leona på dagis och Lionel vilar lite. Jag ska också ta det lugnt och ta dagen som den kommer idag, inga planer, ingen stress.